Feminismer

Feminismen förespråkar social, politisk, ekonomisk och intellektuell jämställdhet mellan kvinnor och män. Feminismen definierar ett politiskt perspektiv som särskiljer sig från kön och genus.

Feminism kan betyda olika saker för olika människor. De olika varianterna av feminism är kopplade till en rad olika filosofiska och politiska perspektiv. Sue V. Rosser har urskiljt minst tio olika feministiska förhållningssätt till vetenskap och teknik (Rosser, 2008).

Många människor i Europa, USA och i andra länder utövar feminism utan att själva identifiera sig som "feminister". Den stora majoriteten av européer och amerikaner är feminister, åtminstone liberalfeminister – dvs. de stödjer jämställdhet och lika möjligheter i arbetslivet för kvinnor. Det är viktigt att komma ihåg att det som benämns "feministiskt" under en viss tid och på en viss plats, kan betraktas som "normalt" på andra håll. Ett intressant fenomen är att när feministisk praxis eller ett feministiskt perspektiv accepteras på bred front inom vetenskap, medicin, teknik eller i kulturen i största allmänhet, betraktas detta inte längre som "feministiskt" utan helt enkelt som "rättvist" eller "riktigt". Resultatet blir att termen "feminist" fortsätter att beteckna radikala människor och politiska uppfattningar (Schiebinger, 1999).

Här presenterar vi fyra breda feministiska åskådningar. Även om de skiljer sig åt, är de inte helt fristående från varandra, och ingen av dem ersätter övriga. Åskådningarna representerar grundläggande strategier för forskning, lagstiftning och politik.

  • Liberalfeminism, eller likhetsfeminismen, har varit den ledande formen av feminism i USA och stora delar av Västeuropa sedan den brittiska feministen Mary Wollstonecraft gav uttryck för sitt brinnande engagemang för jämlikhetsfrågor i sin bok Till försvar för kvinnans rättigheter som kom ut 1792. Rörelsen har präglat stora lagändringar som garanterat kvinnor lika rättigheter, utbildning, lön och möjligheter (i Europa genom Amsterdamfördraget 1999, i USA genom Equal Pay Act of 1963, Title IX of the Education Act Amendments of 1972, och Equal Opportunity Employment Act of 1972). Liberalfeminismen har kritiserats för att inte erkänna köns- och genusskillnader. Den betraktas ofta som "assimilerande", i betydelsen att kvinnor, och inte samhället eller kulturen, ska förändras för att kvinnor ska lyckas.
  • Särartsfeminism innefattar ett brett spektra av feminismer som betonar skillnaderna mellan kvinnor och män. Den här åskådningen växte fram under 1980- och 1990-talen som ett försök att uppvärdera kvaliteter som traditionellt nedvärderats som "kvinnliga" – subjektivitet, omtanke, känslor och empati. Åskådningen identifierar det snedvridna inom vetenskap och teknik genom att se vad som har utelämnats ur ett kvinnligt perspektiv – ibland uttryckt som "kvinnors sätt att lära". Särartsfeminismer har kritiserats för att vara essentialistiska. De tenderar att romantisera traditionell femininitet och maskulinitet, och att förstärka konventionella stereotyper. Den här åskådningen tar inte med i beräkningen att kvinnor och män i olika samhällsklasser och kulturer innehar många olika perspektiv och värderingar.
  • Konstruktionism analyserar hur vetenskap/teknik och genus formar varandra (Faulkner, 2001; Oudshoorn et al., 2004). Genusidentiteter uppstår parallellt med vetenskapliga upptäckter och nya teknologier – ingen föregår den andre. Genus uppfattas som något materiellt, diskursivt och socialt; det präglar artifakter, kulturen och de sociala identiteterna. Konstruktionismen vill undvika både teknologisk determinism (att betrakta teknologi som den primära drivkraften för utveckling) och genusessentialism (att betrakta könskarakteristika som något inneboende och oföränderligt).
  • Köns- och genusanalyser berikar vetenskapen, medicinen och tekniken genom att analysera hur kön och genus påverkar alla faser inom forskning – prioriteringar, beslut om anslag, projektmål och metoder, datainsamling och -analys, resultatutvärdering, patent samt överföring av idéer till marknaden (Schiebinger et al., 2011). Den här åskådningen prioriterar själva analysen där man vill rikta ansträngningarna mot att uppnå jämställdhet mellan könen. Samtidigt innebär det här förhållningssättet att köns- och genusanalyser används för att stimulera kreativitet inom vetenskap och teknik, och genom detta förbättra tillvaron för både kvinnor och män.

Citerade verk

  • Faulkner, W. (2001). The Technology Question in Feminism: A View from Feminist Technology Studies. Women’s Studies International Forum, 24 (1), 79-95.
  • Oudshoorn, N., Rommes, E., & Stienstra, M. (2004). Configuring the User as Everybody: Gender and Design Cultures in Information and Communication Technologies. Science, Technology & Human Values, 29 (1), 30-63.
  • Rosser, S. (2005). Through the Lenses of Feminist Theory: Focus on Women and Information Technology. Frontiers: A Journal of Women’s Studies, 26 (1), 1-23.
  • Schiebinger, L. (1999). Has Feminism Changed Science? Cambridge: Harvard University Press.
  • Schiebinger, L., & Schraudner, M. (2011). Interdisciplinary Approaches to Achieving Gendered Innovations in Science, Medicine, and Engineering. Interdisciplinary Science Reviews, 36 (2), 154-167.